Konstigt det här..

Jobbletandet går trögt. Faktiskt. Det stressar mig otroligt mycket tyvärr, svårt att sova och sånt. Men, jag får se ljust på läget i alla fall. Du sitter ju i en betydligt svårare situation än vad jag gör. Jag har närmare hem och bor tillsammans med Mattias. Du är stark Ida! Njut av tiden på hemmaplan!

Tack! :)

Hehe, det kallas nog kärlek det där med nålarna tror jag :) Nu ska jag vänta i 10 dagar..

Jorrå, min helg bestod mestadels av plugg! men helt ok ändå :P

Ja precis. Men, eftersom att både du och jag, Joel och Arvid faktiskt orkar så är det kanske ett gott tecken. haha! Håll med mig om att det är jättekul och härligt när man träffas efter ett långt uppehåll. Det pirrar lite extra i kroppen faktiskt, tycker jag i alla fall :)

Hur är det att vara hemma igen? Dum fråga kanske?

Tackar vi blir jätteglada :) Jag tycker absolut inte du ska känna dig dum för att ni bara får träffas ungefär varannan vecka. Vet precis vilken känsla det är, tror alla som är i ett distansförhållande känner den, oavsätt om det är halva jorden eller 25 mil i avstånd :) Kämpa på med kärleken och ha det bäst! :)



Förövrigt så är det inte alls konstigt med nålarna =), minns hur det var när vi båda bodde i stockholm. Det kunde kännas som evigheter mellan morgon och kväll om vi inte var med varandra på dagen :) / Pecan