So much to do and so little time...
Varför känns det alltid som att tiden inte räcker till? Vi har jämt och ständigt miljoner, små eller stora, saker att göra - saker som utan tvekan skulle kunna ta upp 24 timmar om dygnet, om inte mer. Det här tror jag särskilt gäller tjejer - "duktig flicka-syndromet", som det brukar kallas. Man ska göra allt. Man ska hinna allt. Man ska klara allt! Man ska sköta skolan, få toppbetyg, samtidigt som man helst ska hinna ha ett extrajobb också. Man ska umgås med pojkvän och familj, men det är också viktigt att hålla kontakten med alla vännerna. Har man egen lägenhet ska den helst var i perfekt skick hela tiden - välstädad, ordentligt lagad mat varje dag, tvätta varje vecka.
Som om inte allt det här var nog tillkommer utseendekraven också. Hyn ska vara felfri, håret ligga på plats och magen vara platt. Det gäller att ha tid att göra ansiktsmasker, plocka ögonbrynen, besöka frisören, träna på gymmet och framförallt shoppa. Allt för att se så bra ut som möjligt. För vad spelar det för roll om vi klarar allt om vi inte ser bra ut samtidigt?
På något vis glömmer man i stressen bort det viktigaste - att prioritera. Man kan inte hinna allt, trots att man skulle vilja. Men vad prioriterar man bort? Skolan? Nej, det är ens framtid. Jobb? Man behöver pengarna. Familj, pojkvän och vänner? Hur klarar man sig utan dem? Utseendet? Det är så inpränat i oss att vi knappt tänker på det längre. Det är otroligt svårt att välja bort något, allt känns lika viktigt - lika nödvändigt. Jag tror att man kommer till en punkt där man till slut tvingas att välja, och då kommer nog valet inte vara så svårt.
Jag har en vän som nyligen blev sjukskriven, bland annat på grund av stress - som 20-åring. För henne var valet ganska enkelt, och det som idag känns helt ofattbart för mig - att välja bort skolan, jobbet, vännerna, att misslyckas - var helt självklart för henne, och varför inte egentligen? Hon har inte misslyckats, inte alls. Hon har insett att man inte kan göra allt, hinna allt och klara allt. Hon har varit smart nog att inse att man har begränsningar och det är något jag avundas henne. När hon på senaste tiden beskrivit hur hon mått är det som att hon beskriver mig, och säkert många andra unga tjejer. Är det dit vi alla är på väg? Sjukskrivna vid 20?
Jag tror att det är dags att vi börjar tänka mer på oss själva - det viktigaste ska vara att vi mår bra, inte att det ser ut som att vi gör det. Vi måste lära oss att berömma oss själva för de vi är, inte för vad vi har presterat. Det svåra är att ta sig ur cirkeln och börja tänka annorlunda. Hur gör vi det?
Blondinbella skriver mycket om fenomenet, och tipsade för ett
tag sedan om den här boken. Kanske värt ett försök?
Väldigt bra text!
Bra inlägg!
Jag har det verkligen stressigt hela tiden, känns inte som jag hinner med ngnting, känner verkligen igen mej i din text. De är så mysket krav. Kanske ska köpa den där boken..
Känner igen mig exakt!! Men det ÄR så svårt att veta HUR man ska ta sig ur det! Vet hur man BORDE tänka men e så svårt att ta sig dit liksom.. Några tips??
Min mentor tog upp detta redan igår och sa att mig att jag höll på att få denna syndrom. Så jag måste skära ner på plugget enligt henne haha :)
Håller med dig! Bra skrivet! Jag har haft och har till viss del fortfarande det där "duktig-flicka"-syndromet. Det som fått mig att tvingas till att prioritera är att jag har fibromyalgi - vilket innebär konstant värk och trötthet. Jag orkar helt enkelt inte allt för då kraschar jag. Så jag har lärt mig att prioritera det som behövs just för tillfället, inklusive om den prioriteten råkar vara mig själv. Man måste kunna vila ibland också. Och livet föll inte samman för det, utan går på ganska bra faktiskt :-)
bra skrivet! Känner igen det där syndromet ;)
Riktigt bra inlägg, håller med till 100% det är sjukt svårt att klara av alla saker samtidigt, vännerna faller bort när man har pojkvän, skolan faller bort när man gör annat osv osv...
kunde inte sagt det bättre!
Känner såå igen mig!
Bra inlägg tjejen!
Jag känner igen den där stressen allt för väl och den har flera gånger utmynnat i fruktansvärda migräner..
Jag tror att många känner igen sig... =(
Jag håller fullständigt med dig!
Det är så många måsten och så mycket ´ska bara´ idag..
Jag studerar på mittuniversitetet, har panik över alla studier som bara måste göras, vill försöka hinna träffa så många vänner som möjligt om kvällarna när man är ledig (även om man är supertrött efter dagen), men samtidigt hinna gymma, städa undan och ha en riktig och nyttig middag på bordet när min sambo kommer hem. Som plus i kanten har vi även en hund som ska hinna få sin "kvalitetstid" om dagarna..hur gör man för att hinna med allt? tänk om man ändå kunde kopiera sig själv ibland, bara för att hinna med dessa måsten som är idag.
sjukskrivning vid 20 års ålder? Nej tack säger jag till det!
Ha en bra dag! :)
så sant!
Mycket bra skrivet!
Du träffade en riktigt bra punkt där :)
bra sagt!
Det var lite ibland jag när jag skulle välja att ta bort grejer av just de ämnenen. Typ. Inte sminka mig på morgone för det tar tid. Bestämma när och hur mycket jag ska göra läxan, jag kontaktar mina vänner på chat,och jag är nyttigt och hetsar inte med träningen :)
Bra inlägg tjejen! Allting ska jämt och ständigt vara så perfekt. Eller så är det bara vi som tror att det måste vara det. Vi har genom livet lärt oss att det ska vara det. Men samtidigt känns det ju som att man inte blir respekterad och accepterad om det inte är perfekt. Man har så mycket att leva upp till, det är liksom en del av vår vardag.
Samtidigt är man ju den man är. Varför ska man ändra på det? Huvudsaken är ju att man respekterar sig själv och är nöjd med sig själv, det kommer man långt på. Då spelar det ingen roll om allt är perfekt eller inte. Det är inte andras deal vem och vad vi är, även om man vet att andra utifrån bedömer en.
bra text, & du har mkt rätt :D
snygg header :) Hur äre med dig då? Några planer för i helgen. Ha de!
vilket intressant inlägg, välformulerat och tydligt! :) jag skumläste boken i somras....det känns som man får en tankeställare när en 20-åring sjukskrives...dagens sh är verkligen inte som det var förr och det gäller att hänga med för hur man kan förebygga att inte gå in i väggen, att hålla balansen och som du skrev, prioritera.
Vad bra skrivet! Det är ju verkligen så som du beskriver. Allt detta är nog mestadels på grund av media, alla "stora" välbetalda bloggar eller andra kändisar som lever lyxliv.. långt ifrån vad svenssonfamiljen har råd med, både tid och pengar osvosv. vilet leder till press press och stressss....
Jag känner igen mig, bra inlägg!
Hej! Tack för detta inlägg i en alldeles för fåordig debatt. Det är ett ämne som är så galet viktigt och jag skriver om och tänker på ämnet ofta jag också. En mycket välformulerad text. Och fantastiskt bra att den dök upp på blogg.ses förstasida så att många förhoppningsvis läser den! Keep it up! Kram
Man får nog mycket tid över om man skiter i gymmet (äter man nyttigt så räcker detta redan) och träffar vännerna bara under helger och lov. Stress ger mer problem än vad man i all hast hinner åtgärda med masker. Tack vare dessa prioritringar har jag fått minst 1,5 timme om dagen för att ägna mig åt mitt hobby (att teckna) ...
Samtidigt vet jag redan vad ungeför jag vill jobba med, ett jobb där högskolorna inte kräver ett snitt på 20 för att komma in. Det är också ganska så förlösande.
det är bara att bryta upp med en del krav redan nu. Du kommer ändå att få göra det förr eller senare.
Känner igen mig i texten och bara de senaste veckan har jag börjat prioritera mig själv och vad jag vill/orkar. Jag fick frågan efter att berättat att jag har det jobbigt där hemma med mycket som händer just nu "Vem är värd att må bra? Jo DU! Om inte du mår bra och hjälper dig själv först kan du inte hjälpa någon annan heller" så jag har piggnat till efter de samtalet och tänker mer på mig själv för annars hade/går jag snart i väggen. Man måste våga priorietara sig själv för om inte jag fungerar hur ska jag då få något annat att fungera eller hjälpa andra när jag inte klarar att hjälpa mig själv? Vem säger vad jag ska göra, vem bestämmer över min tid? Jo JAG! Jag sätter själv målen och gränserna. TÄNK PÅ DIG SJÄLV OCH SÄTT DIG SJÄLV I FRÄMSTA RUMMET.
Va bra att du tar upp det här viktiga ämnet. Jag tror som du att det är en typisk "kvinnofälla", som man kan minska antal offer för just genom att prata om.
Fler kvinnofällor skriver jag mkt om på min blogg. Just nu om modet för tjejer, vad tycker du om att tjejer ska gå runt med klackskor som förstör fötterna och som gör otn?
Jag håller med dig! Vi får helt enkelt sluta dömma varandra så mycket, om man inte orkar alltsammans på en gång.
Håller verkligen med och känner igen mig så mycket. Det är helt sjukt av vi duktiga tjejer eller vi som gör allt för att vara duktiga ska bli utbrända innan vi en s fyllt 20.25 år. Då har stressen i sämhället gått för långt. Att varje dag leva med prestationeångest och en massa måsten är inte sunt och det måste vi sluta med. Men som både du och ja blir det svårt, jag vill vara den duktiga flickan.
läser en liknande bok som heter "Diagnos: Duktig", lättläst och kort - vilket är bra, så jag hinner läsa, även när jag har lite tid - eftersom jag vill vara så duktig hela tiden! :P
så himla sant,
underbar blogg förresten.
http://livetenligtrosa.blogg.se
jag håller verkligen med dig! samhället har blivit så himla prestationsinriktat på senaste tiden. man måste verkligen vara duktig på allt!
Hej! Alla borde läsa boken; Diagnos: Duktig- handbok för överabitiösa tjejer(& alla andra som borde bry sig)
Super bra bok! Bra att du tar upp det btw.
Ha en fortsatt trevlig eftermiddag.
fin blogg :)
bra skrivet!
Skriv upp hur dagen ser ut, vad är viktigt?
ranka sedan hur viktiga sakerna är för dig?
Och sedan hur du skulle må utan dom?
Undrar om världen går under eller om man får lite av en frihetskänsla när man inser att det absolut inte är så viktigt som det verkar
helt rätt!
lättast är nog att skita i allt ett tag. Till exempel en helg, då man struntar i plugget, jobbet, vänner, familj, pojkvän och sitt utseende och bara glider omrking i hemmet med pyjamas, morgonandedräkt och äter massor av skit och ligger och kollar på skitprogram på tv.
Va fint skrivet :) <3
Man kanske ska börja tänka lite. mamma sejjer nästan alltid till mig att tare lugnt, men ja gillar inte att ta de lugnt. De ska nästan alltid hända nått annars är de tråkigt..
Grym text!:D
Tyckte att du fick fram det här bättre än Isabella Löwngrip. När hon berättar så känns det som att det här inte gäller HENNE, eftersom att hon har sitt företag och sina pengar. Även om det förstås är så att hon kanske för kämpa mer än de "vanliga".
Du har så rätt!
Det är så mycket som måste hinnas och fixas osv. att man glömmer att ta de lugnt!
Jag har kännt samma sak också, men man får helt enkelt försöka förminska storheten i allt. Alltså det låter kanske flummigt men om man ska klara sig får man inte ta allt på för stort allvar, om man misslyckas med något går det alltid att lösa ändå! Och de vänner som tycker du inte prioriterar dem är inga riktiga vänner!
bra skrivit :D
Var 18 när jag blev sjukskriven!
Är inte att leka med, men håller redan på att falla tillbaka är jag rädd!
Boken ska definitivt inhandlas !
Helt klockrent inlägg!
får ångest för allt jag har att göra hela tiden känns det som och som du säger - samtidigt som man ska tänka på utseendet! herregud..!
Gud vilket bra inlägg, känner så igen mig :(
Så bra skrivet! Du har helt rätt!
och tyvärr känner jag igen mig i det du skriver..
Jag fattar inte, varför strävar vi efter att vara miss perfekt? Ingen kan vara det, tiden räcker inte. Prioritera tycker jag själv att jag är rätt dålig på men jag kan
Bra skrivet! Jag känner verkligen igen mig och har haft en hel del problem med det där fram och tillbaks. Jag funderar också på att ge den boken en chans. Samtidigt så känns det som att jag inte har tid att läsa den. Ironiskt, va? Nej, men jag får väl helt enkelt ta mig tid... För som du skriver så handlar det om prioriteringar.
sv: jo antagligen skulle det kännas grymt jobbigt. särskilt om man har mycket i skolan just den perioden, eller stressigt på jobbet eller vad som helst
Jättebra att du tog upp det här! Det finns alldeles för få som pratar om det..
:)
Som så många andra känner jag så väl igen mig. Bra skrivit :) Låt oss hoppas att vi "duktiga flickor" tänker till en extra gång nu.
Hej!
Intressanta tankar! Jag kan känna igen mig en del i beskrivningen! Det jag gör för att koppla av är att sporta. Sport har alltid varit en stor del av mitt liv och med ett bestämt sportschema i veckan far man planera resten runt det, vilket gör att allt känns mycket lättare.
sa jag tipsar att ta tid för det du VERKLIGEN vill (som sagt prioritera det) för da kommer resten lättare! vare sig det är sport, shoppa, läsa en bra bok eller se en serie. ta tid at det du njuter av!
/C
insåg mina begränsningar när SL bestämde att det bara går 5 bussar uta på säby, kan inte ha ett jobb på vardagarna har inte tid med en häst, sånt som har varje dag krav
spontana grejar som att åka till stan tar att tänka på tiden lite mer men sånt funkar
känns endå lite skönta att veta att livet inte behöver starta än bara för att det inte hade gått
ingen stress att måste ha jobb häst kille osv än tar dt när det kommer
Ja, så ser verkligheten ut för dagens unga tjejer. Eller så har det väl alltid sett ut mer eller mindre, men nu finns det så mkt mer att göra bara. Har nog lidit av det syndromet hela mitt liv, så nu efter studenten har jag bara lagt av totalt. Känns delvis skönt att bara göra vad man vill och skita i vad nån eller ens lilla Lucifer på axeln säger, men ändå kmr man på sig själv att lyssna på vad han säger och då kmr ångesten tillbaka.
Men som jag brukar säga: "It's all in your head". Man kan slappna av och ändå vara nöjd med sina prestationer - bara man vill.
Btw, tack för boktipsen. Ska kolla upp dem så fort jag kan.
Jag känner igen mig jättemycket! Det konstiga är att (om man tänker med skola nu) jag var inte alls såhär i grundskolan. Det var nu i gymnasiet det började. Att ha vg snitt räcker inte, känner mig som en medelmåtta.
Jättebra skrivet! Tror att många av oss tjejer känner igen oss i detta! Att alltid vara duktig och "räcka" till, klara allt....osv osv....
För något år sedan bestämde jag mig för att prioritera mig själv! Åhh jag mår jättebra av de!
Lycka till o ha det bra!
jag håller verkligen med dig! skitbra skrivet!
måste börja med att säga att din blogg är sjukt fin! du skriver så jättebra och man känner igen sig i allt. keep it up :)
Jag tror var enda tjej kanner igen sig på det har. Jag førsøker balansera mitt heltidsjobb som jag sammtidigt har extra jobb Makeupstore varje vecka samtidigt som jag har photoshoots med fotografier under veckorna. Samtidigt ha pressen att jag ska se perfekt ut i sminket eftersom det ar mitt jobb. Ja sen bo med en pojkvan som jobbar 3 skift vilket relaterar att vi sallan traffas. Ja sen det dar med att trana det vill jag inte ens prata om. Det står bara och drar pengar varje månad samtidigt som mitt samvete vaxer. Phuuii ja man har riktiga i-lands problem.
Bra skrivet. Jag känner verkligen igen mig!
Du lyckades verkligen ;)
Asbra inlägg! Mera sånt :) de öppnar folks ögon..
Tack! <3
Hey ! Första gången jag läser din blogg, inlägget stämmer så jäkla bra på mig. Men är det inte lite så att vi faktiskt tycker om att känna oss "duktiga" när vi hunnit med så mycket och presterat bra saker? Självklart är det viktigt det du säger eftersom vi jämt är så stressade men jag tror också alla andras krav måste sänkas. För det är inte bara jag som sätter krav på mig själv. Det är mina föräldrar, lärare, kompisar som vill att man alltid ska ha tid, jag själv osv.
Att se bra ut på utsidan är en del av att må bra. Iaf för mig. Problemet är egentligen inte att vi väljer det framför de andra, det är att vi måste få det att fungera tillsammans, inbakat. Men det är ju klart, må bra på insidan kommer i första hand, men har man(/jag) en ful dag så mår jag inte bra, varken på ut- eller insidan.
Hm.. Återigen, är det kanske det som är själva problemet? Bra fråga, super inlägg!
Öh, jag fattar inte. Jag har aldrig nåt att göra. Tiden sniglar sig fram och jag stirrar mest in i väggen. Nä, nu ska jag gå och dricka en kopp kaffe, jag är så rastlös.
när man blir utbränd är det jätte viktigt att lyssna på sin kropp, den vet vad som är bra. I dagens samhälle lever vi mest i våra tankar, o våra egna föreställnigar över hur denna ska se ut.
try mindfulness. open your eyes, your senses. gör dig mer medveten om allt stress och press man kan känna, o lär en att förhålla sig till problem samt förstärla och berika ens liv!
SÅÅÅ SANT !!!
