Kom hem från Ida för en liten stund sedan. Dyblöt och allt. Jag valde en mycket dålig tidpunkt att åka från henne, eftersom himlen öppnade sig just då.

Trots dyngsura kläder är jag riktigt glad att jag åkte iväg till henne. Jag kände hur hemlängtan började röra sig i magtrakten och kände att "nej, nu måste jag göra något!" (min hemlängtan sätter oftast in när jag inte har något att göra) så jag skickade iväg ett sms till henne för att höra om hon ville ta en promenad. Sagt och gjort.

Vi var ute och gick i ca 50 minuter, något som vi förtjänar en klapp på axeln för och satt sedan uppe hos henne en stund och pratade.

Mycket detaljerat inlägg, läs ni som vill! Nu ska jag tvätta bort sminket, värma min värmedyna och krypa ner i sängen tillsammans med ett avsnitt SATC. Härligt!