Jag är så konstig. Jag ska bara stanna i två ynka dagar innan jag får åka hem igen och ändå dyker den där ångest/panik/hemlängtans-känslan upp i magen. Det enda som hjälper mot det är att ta en promenad, ringa mamma och sedan försöka gå och lägga sig så snart som möjligt.
Sova = ny dag snart = känna sig bättre.

Det är så konstigt att jag känner såhär när det bara rör sig om två dagar. Det har säkert att göra med att jag hela tiden går och tänker på vad jobbiga de här åren kommer att bli. Snälla tre år, gå fort!

Samtidigt har jag haft mycket att läsa idag, är stressad över det och har bara hunnit ca 1/3. Får nog strunta i resten och gå och lägga mig. Annars börjar jag säkert gråta snart..

GUD VAD JAG ÄR LARVIG! Jag vet ju det själva.. Skärp dig nu Ida!